Hemma igen, efter fyra veckors praktik i stockholm...Känns...sådär faktiskt... Roligt att komma hem och träffa familjen igen, hundarna framförallt, men samtidigt har jag skapat mig ett liv med kärleken i Enköping...Kändes tungt att åka därifrån idag kan jag säga, när jag kom till Västerås hade jag lust att sätta mig på första bästa tåg tillbaka...Att kärlek ska vara så omständigt men ändå alldeles alldeles underbar...

Fick ett härligt mottagande när jag kom hem, överfallen av alla hundar =P Kiila skulle bara sitta i knät, och Cindy la sig på mina fötter tillslut...Härliga flickor!

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra till helgen heller, fäboddraget blev inställt, så vet inte hur det blir..Vad gör man istället? Vet inte hur det blir med hund heller, hoppas på att få behålla Cindy hemma, men det visar sig..Vore så mysigt!

Och nu börjar jag få såna där jobbiga tankar om att jag inte borde lagt ner draghunderiet...Var jag dum som gjorde det? Jag hade ju världens kanonhundar, men då när jag tog beslutet kändes det rätt, men nu då? Saknar spontanturerna, och samhörigheten under tävlingarna...Gah, det här är inte lätt...Men att börja om från början och skaffa sig ett tävlingsspann igen tar enormt lång tid...Massor med hårt jobb, som man aldrig riktigt vet om det lönar sig...*STOR SUCK* sånt här ska man inte diskutera vid den här tiden på dygnet...Men tankarna kommer när dom kommer, det går inte att styra över...Tyvärr...
Kan ju bli lite svårt att börja om igen också, vet inte var jag vill bo, vad jag kommer att få för jobb, eller någonting... Nej, borde släppa det där ämnet nu, och diskutera det med någon som är vettig, vid en vettig tid på dygnet... =S

Är så mycket tankar som poppar upp så här vid den här tiden på dygnet, och allra helst när man är ensam och känner sig lite lagom deppig... Känns så himla konstigt att inte ha kärleken bredvid sig i sängen, att höra andetagen, och krypa nära...När man inte har det längre, så uppskattar man det desto mer...Vet nu att min kärlek är starkare än någonsin, ingenting kommer kunna få mig att lämna den killen! Underbara man <3

Borde sova...Men vet inte om jag kan göra det, är så mycket som snurrar i huvudet...Hundar, min Far, familjen, påsklov, framtiden, jobb, utlandsresa.... Listan kan göras lång...Och det där med min Far är en rätt jobbig del, även fast jag har svårt att erkänna det för mig själv och min omgivning... Är lätt att låtsas som att det inte är någon stor grej, men långt där inne känns det, och det är himla jobbigt...Det är tur att jag vet att min omgivning stöttar mig, oavsett vad jag väljer att göra... Speciellt finns det en som alltid finns där, och jag tror att han vet vem han är... <3

Nä, nu ska jag nog ta och släcka ner datorn...Skönt att skriva av sig, även fast det inte löser några problem...Önskar allt var så mycket lättare, att man kunde ana framtiden och hur den kommer se ut...Men det är ju lite skrämmande också... =S

Godnatt alla därute, och sov gott!

//Fiia


"You're the meaning in my life
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you"

Tillägnat universums finaste kille...Fan vad jag Älskar Dig! <3<3