Borde egentligen inte sitta här just nu. Solen skiner ute,  luften är klar, och det är ett idealiskt väder för en promenad. Men ändå sitter jag här och skriver. Varför? För att jag inte orkat släpat mig ut än. Jag vet att jag skulle bli piggare om jag gick ut, men känner ingen riktig motivation. Tröttheten från igår sitter kvar, och  längtan likaså. Har egentligen massor av saker att göra, men har ingen lust. Vet egentligen inte vad jag vill. Krypa under täcket och  fortsätta sova. Eller?

Åkte förbi hos dig igår. Funderar på hur det kunde varit, om du inte var en sån skitstövel. Hur skulle livet sett ut då?

Usch, jag tänker alldeles för mycket. Men vad kan man göra åt det? Tankarna kommer och går som dom vill, går inte att hindra.

Tiden går fort. Är snart framme vid Österrikes resan, sen är det lov, apu,  jullov. Skola igen. Snart sitter man där, 80 år gammal och tänker tillbaka på livet. Kommer man att vara nöjd då? Kommer man att ha något att berätta för sina barnbarn? Det kan man inte veta. Men man kan försöka gör livet till det bästa, att göra det man vill göra.  Förhoppningsvis kan man sitta där om 60 år och berätta något intressant. Något som fängslar barnbarnen. Vad vet jag.

Känner mig rätt filosofisk just nu. Ett infall bara. Har ingen aning om vad det beror på, bara blir så.

Saknar dig så för jävligt mycket. 5 dagar kvar.... *snälla, låt veckan gå fort*


Tjing!